Brottet där offret ställs till svars
Våldtäkt är något av det värsta en kvinna kan råka ut för. Men det har vårt samhälle ännu inte förstått.

En kvinna som har blivit våldtagen kan få hela sitt liv förstört. I jämförelse med det här är de straff som våldtäktsmännen får mycket lindriga.

Lagen ger möjlighet till stränga straff för våldtäkt: ”Den som tvingar en kvinna till samlag genom våld eller genom sådant hot, som innebär trängande fara, skall för våldtäkt dömas till fängelse i minst sex månader eller högst tio år eller, om omständigheterna är synnerligen mildrande, till fängelse i högst fyra år.”

Jurist och rättegångsbiträde Kristina Kehrävuo konstaterar att lagstiftning är en sak. Hur lagen sedan används i praktiken är en annan sak.

- I de fall som jag själv har skött har mannen fått åtta till tio månaders villkorligt fängelse om han inte tidigare varit straffad för sexualbrott. Om det har rört sig om en återfallsbrottsling har straffet varit ett och ett halvt till tre års ovillkorligt fängelse.

Hon menar att domaren ofta ser för lite till de psykiska skadorna. Han eller hon förstår inte vilken kris kvinnan går igenom, hur många års arbete och terapi som kan behövas innan hon kommer över våldtäkten.

Kvinnan kan få skulden
Rättegången kan många gånger vara obehaglig för kvinnan. Irrelevanta frågor är enligt Kehrävuo vanliga, till exempel frågor om kvinnans tidigare sexualliv.

- Det är domarens och kvinnans advokats sak att säga till när frågorna blir irrelevanta, säger hon.

Kehrävuo menar att man ofta i våldtäktsrättegångar försöker göra kvinnan skyldig.

- Om någon har blivit bestulen på sin handväska, inte får hon då frågor typ ”varför hade du handväska, varför var du ute”.

Kehrävuo berättar att det i högsta domstolen 1992 gjordes ett beslut där det klart sägs att kvinnans berättelse alltid är ett starkt bevis, om det inte finns något som talar emot den.

- Hela processen är så ansträngande att det är väldigt få som gör en anmälan om de faktiskt inte råkat ut för våldtäkt.

Gärningsmannen ofta bekant
Kehrävuo tror att en stor orsak till att så få kvinnor anmäler våldtäkt är att kvinnan ofta känner gärningsmannen. Hon berättar att man i Sverige kommit fram till att ungefär 75 procent av våldtäkterna är fall där mannen och kvinnan känner varandra från förut. Det kan vara pojkvännen, en arbetskamrat, eller någon annan vän.

Kehrävuo säger att våldtäkterna som sker ute av en okänd man är mycket marginella. Men det är dessa våldtäkter som får mest uppmärksamhet i massmedia, och som oftast anmäls.

En annan orsak är att man ännu talar så lite om sexualvåld i Finland. Det gör det enligt Kehrävuo svårt för kvinnorna att prata om sina egna erfarenheter. Kvinnan tror att hon är den enda som råkat ut för det här och tar själv på sig skulden. I Sverige är polisanmälningarna per år mycket fler och det beror enligt Kehrävuo kanske på den öppnare diskussionen i samhället.

- I Sverige blev kvinnojourerna vanliga redan på 1970-talet. Här började vi tala om sexuellt våld först i slutet på 1980-talet.

I Sverige har våldtäkt inom äktenskapet varit straffbart sedan 1965. I Finland gjordes denna lagändring först i juni 1994. Det här bevisar enligt Kehrävuo att Finland inte ännu är ett jämställt land.

Hon berättar att många i diskussionen som föregick lagändringen hade attityden ”vad händer med de stackars männen?”.

- Många män tycks faktiskt tro att det hör till äktenskapet att kvinnan alltid ger när mannen vill, säger Kehrävuo.

Attitydförändring behövs
Kehrävuo anser att det är samhällets attityder som måste förändras.

- Om vi får större jämlikhet i samhället kommer våldtäkterna, liksom kvinnomisshandeln, att minska. Våldtäkt är för mannen ett sätt att visa kvinnan ”hennes plats”, säger hon.

För att förändra attityderna krävs utbildning och rätt uppfostran.

- Det är viktigt att man uppfostrar flickor till att de har rätt att säga nej. De behöver inte acceptera något de inte själva vill.